Stablecoins fungerar genom att knyta sitt marknadsvärde till en stabil tillgång. Eftersom deras värde inte fluktuerar lika kraftigt som fritt flytande kryptovalutor, är de mer lämpade att använda som betalningsmedel i vardagliga transaktioner och som värdebevarare.  

När en stablecoin har utfärdats och kopplats till den stabila tillgången görs den tillgänglig för allmänheten via en blockchain-ledger, som registrerar vem som äger den och eventuella transaktioner de gör med den. Värdet i kassan är kopplat till stablecoinen, vilket innebär att ägaren enkelt och till samma pris kan växla tillbaka sin stablecoin till fiat-valuta.  

Stablecoins används ofta som en brygga mellan mer volatila kryptotillgångar och fiatvalutor; kryptoinnehavare konverterar bitcoin eller ether till en stablecoin och sedan till en fiatvaluta som amerikanska dollar, vilket kan göra det enklare att spendera sina pengar. 

Att stabilisera dess värde gör det mer sannolikt att stablecoins används i den dagliga handeln än kryptovalutor, men det är inte så enkelt. En av de viktigaste utestående frågorna för stablecoins handlar om hur de upprätthåller det så kallade stabila värdet – det vill säga de mekanismer genom vilka dessa pegs kontrolleras och hur värdet backas upp av verkligt värde. 

Ja. Av hundratals stablecoins i omlopp är de flesta knutna till amerikanska dollar, men det finns andra knutna till råvaror som guld eller olja, andra kryptotillgångar eller en korg av fiatvaluta eller kryptovalutor. Vissa utgivare av stablecoins använder en algoritm för att justera stablecoins utbud baserat på efterfrågan för att upprätthålla prisstabilitet. Även om matematiken är komplex, utfärdas i huvudsak fler mynt när priset går upp och förbränns när priset faller. Oavsett om de är algoritmiska eller tillgångsbaserade, har de flesta stablecoin-system inte testats under ett stresscenario. Kollapsen av den algoritmiska stablecoinen Terra visar att stablecoins inte är isolerade från den bredare volatiliteten på kryptomarknaden.

För att stablecoins ska förbli verkligt stabila måste utfärdaren göra ett bindande åtagande att emittera och köpa tillbaka stablecoinen till det aktuella värdet av den tillgång som den är knuten till, samt att hålla tillgångar som stöder stablecoinsen i omlopp som säkerhet så att de kan lösas in när som helst. Den risk de kan utgöra för konsumenter eller för marknader i allmänhet om de inte har tillräcklig säkerhet är en viktig fråga för tillsynsmyndigheter. 

Säkerhetsförbindelser är verkligen viktiga.  Om en stablecoin är fullt säkerställd betyder det att för varje stablecoin i omlopp finns en enhet av dess referenstillgång – till exempel amerikanska dollar eller guld – som hålls i reserv av stablecoin-utgivaren. Med andra ord skulle värdet av en fullt säkerställd stablecoin i amerikanska dollar med 1 miljon mynt i omlopp backas upp av 1 miljon dollar i kontanter och motsvarande som hålls i reserv av stablecoin-utgivaren. Naturligtvis kan det utan reglering vara svårt att veta om utgivaren av din stablecoin har tillhandahållit korrekt säkerhet. Medan vissa kryptoföretag har gått över till ett frivilligt "proof of reserves" eller "PoR", finns det ännu ingen bransch- eller myndighetsstandard för att göra detta. 

Reglerna för stablecoin varierar beroende på land. Precis som i den bredare industrin för digitala tillgångar är regleringen av stablecoins extremt fragmenterad. Vissa förbjuder användningen av stablecoins för betalningar eller hindrar banker från att ge ut dem, medan andra föreslår nya regler, från att kräva att utgivare har betydande kassareserver eller begränsa utgivningen till endast licensierade banker.   

Tillsynsmyndigheternas avvaktande tillvägagångssätt har säkerligen förändrats dramatiskt. Blinka inte, annars missar du en ny regulator som väger in eller uppdaterar sin position. Många tillsynsmyndigheter har ändrat eller överväger att ändra befintliga regler för att omfatta aktiviteter som involverar digitala tillgångar (Storbritannien, Singapore, Sydafrika, Australien). Under vissa omständigheter har lagstiftare antagit eller planerar att anta nya regler specifika för digitala tillgångar (EU, Schweiz, Gibraltar, USA). 

Att försöka navigera i detta pussel av regleringar gör det oerhört utmanande att förnya sig med rättssäkerhet. Många marknader, inklusive USA och Storbritannien, ökar sina regleringsinsatser, medan emittenter i EU nu omfattas av rigorösa regleringskrav, såsom en skyldighet att hålla tillgångsreserver och efterlevnad av detaljerade regler som omfattar styrning, offentliggörande, intressekonflikter, klagomålshantering, förvaring och investering av reservtillgångar samt planering för ordnad avveckling.   

Ja, många är det. Centralbanker har oroat sig för uppkomsten av både fritt flytande kryptovalutor och stablecoins eftersom de flesta tror att stablecoins, om de lämnas oreglerade, har potential att destabilisera ett finansiellt system och riskera ytterligare en global recession som den vi upplevde 2008. Och utan reglering finns det oro från regeringar att de också skulle kunna möjliggöra olaglig finansiell verksamhet som penningtvätt och skatteundandragande. 

Digitala centralbanksvalutor – som har lanserats i Karibien och Nigeria och testas i några av världens största ekonomier, inklusive Kina, Sydkorea och Saudiarabien, enligt Atlantic Councils CBDC-spårare – skulle ha ett värde motsvarande ett lands lagliga betalningsmedel (till exempel dollarsedlar). De är utformade för att användas på samma sätt – som en form av digitala pengar som kan användas för att betala för saker, precis som privata stablecoins. Men till skillnad från privata stablecoins skulle CBDC:er utfärdas av ett lands centralbank (som dollarsedlar) och ha samma garanti som pappersvaluta. Vissa stora marknader, såsom EU, påskyndar lagstiftningsarbetet för att utfärda en CBDC, medan USA å andra sidan nu förbjuder etablering, utfärdande och användning av CBDC:er i USA med hänvisning till risker för finansiell stabilitet, individuell integritet och nationell suveränitet. 

År 2019 följde världen noggrant utvecklingen relaterad till ett stablecoin-projekt som föreslagits av Meta (Facebook vid den tiden). Även om Meta sedan dess har övergivit projektet, lämnade det efter sig ett arv av ökat globalt intresse bland finansinstitut och ökad regulatorisk granskning inom digitala tillgångar. 

De största aktörerna inom stablecoins är utgivarna av Tether och USDC, de största stablecoins sett till totalt värde. Bland de nyare aktörerna: PayPal, som lanserade sin stablecoin 2023, och Fiserv, som tillkännagav på måndagen en ny digital tillgångsplattform förankrad i sin egen stablecoin. Mastercard tillkännagav under tiden på tisdagen nya funktioner och partnerskap med många av dessa aktörer för att stödja flera stablecoins i sitt nätverk, skala upp nya användningsområden och djupare integrera säkerhet och efterlevnad.  Vissa förväntar sig att banker lanserar sina egna stablecoins, eller nya digitala versioner av dagens kommersiella insättningar. Men även om banker inte ger ut sina egna stablecoins är det troligt att det kommer att ske en ökande integration av stablecoin-relaterade tjänster inom traditionella banker via kryptobankpartnerskap.