Jag har arbetat inom betalningsvärlden under hela min karriär men hade inte personligen upplevt smärtan med internationella betalningar förrän jag akut var tvungen att skicka pengar utomlands till min mormor. Efter att ha provat tre leverantörer hade jag tur med en fjärde – om man nu kan kalla det tur: jag betalade nästan 6 % i avgifter och min mormor var tvungen att resa två timmar för att hämta pengarna bara för att upptäcka att mäklaren hade stängt.

Tänk nu på erfarenheterna hos de ungefär 1 miljard människor runt om i världen som antingen skickar eller tar emot remitteringar och som inte har någon aning om hur betalningsekosystemet fungerar. Och fler människor flyttar utomlands för att söka nya arbetstillfällen och använder sin inkomst för att försörja sina nära och kära hemma, med totala penningöverföringar som växer till 860 miljarder dollar år 2023. Detta är en möjlighet för betalningsekosystemet att gå samman för att hjälpa till att lindra en smärtpunkt för de människor som behöver det mest.

Att lämna sitt hem, sin familj och sitt land i jakten på nya möjligheter är sällan lätt eller ett beslut som folk tar lättvindigt – ofta krävs det verkligt mod och beslutsamhet. Vi i betalningsekosystemet har en möjlighet – ett ansvar, faktiskt – att gå samman för att göra denna överföringsprocess enklare för de människor som behöver det mest.

Internationella dagen för familjeremitteringar, som antogs av FN 2018 och firades tidigare i veckan, är ett tillfälle att uppmärksamma det betydande bidrag som migranter gör till att stödja sina familjer och främja ekonomisk inkludering i sina samhällen. Men det bör också fungera som en påminnelse om vad regeringar och vår bransch kan göra för att bättre stödja den här typen av betalningar.

Remitteringar utgör en ekonomisk livlina för hundratals miljoner människor runt om i världen. När det gäller Nguyễn Đức Thành, en biltillverkningsarbetare från Vietnam som flyttade till Japan för att söka bättre karriärmöjligheter, hjälper pengarna han regelbundet skickar tillbaka till sina äldre föräldrar dem att hålla sig flytande. ”Familjer som min, där föräldrar saknar pension och har förbrukat sin inkomst på sina barns utbildning, kan möta stora utmaningar senare i livet”, sa han till mig och mitt team. "Att ha en person med en stabil inkomst som kan erbjuda stöd till resten av familjen är avgörande."

Penningöverföringar har också en betydande inverkan på minst 12 av FN:s 17 mål för hållbar utveckling, från att främja jämställdhet mellan könen och bättre hälsa och utbildning till att bidra till ekonomisk utveckling och minska ojämlikheten inom och mellan länder. Till exempel visade en UNESCO-studie att penningöverföringar bidrar till att öka det belopp som hushåll i Latinamerika och Karibien kan spendera på skolgång med mellan 23 % och 83 %.  

Tyvärr, när det gäller att skicka och ta emot remitteringar, är åtkomst fortfarande en betydande smärtpunkt. Mer än en tredjedel av de som deltog i vår rapport om gränslösa betalningar sa att deras familjer hemma har begränsade alternativ för att få tillgång till de pengar de skickar. En av fyra berättade för oss att deras familj måste resa långt för att få tillgång till sina pengar.

Och av de 669 miljarder dollar i remitteringar som skickades till låg- och medelinkomstländer förra året, gick mer än hälften till områden som befolkas av individer utan eller med begränsad bankverksamhet som behöver ett kontantutbetalningsalternativ. Detta ger en premie på 4 % jämfört med de billigaste digitala alternativen.

Baserat på Världsbankens uppgifter var den globala genomsnittliga kostnaden för remitteringar 6,39 % under fjärde kvartalet förra året. Sådana kostnader ökar den ekonomiska bördan för familjer i svårigheter, särskilt på tillväxtmarknader och i låginkomstländer.

Att minska kostnaderna är avgörande för att förbättra den ekonomiska välfärden och inkluderingen av migranter och deras familjer. Att sänka dessa transaktionskostnader till 3 % skulle leda till att migrantfamiljer i Afrika – fortfarande den dyraste marknaden för penningöverföringar – får ytterligare 4 miljarder dollar per år, enligt FN. Några av de fattigaste länderna i världen betalar de högsta priserna för att ta emot välbehövliga penningöverföringar.