Skip to main content

signaler

Varför företag behöver ta rapportering av indirekta utsläpp på allvar – och hur de kan göra det

Att främja hållbarhet blir allt viktigare för företag på grund av en förändrad regelmiljö och intresse från investerare, partners och kunder. Även om företag anammar ett brett spektrum av hållbarhetsinitiativ har de halkat efter när det gäller rapportering av indirekta utsläpp, eller Scope 3.

92 %

av S&P 500-företagen publicerade hållbarhetsrapporter år 2003 [1]

3x

Lika många företag har antagit nettonollmål efter pandemin än vad som gjorde 2019

20 %

Andel av 13 000 företag som redovisade Scope 3-data år 2020 [2]

Utsläpp i Scope 1, 2 och 3: Vad är skillnaden?

Scope 3-utsläpp omfattar ett brett spektrum av indirekta utsläpp från ett företags uppströms- och nedströmsaktiviteter, inklusive inköpta varor och tjänster samt logistik.

Omfattning 1
Utsläpp är ett företags direkta utsläpp, såsom de från dess lastbilsflotta.

Omfattning 2
utsläpp är ett resultat av produktionen av den energi ett företag köper.

Omfattning 3
utsläpp är ett resultat av ett företags uppströms- och nedströmsaktiviteter.

75 % av företagets utsläpp av växthusgaser är i genomsnitt Scope 3-utsläpp³

I vissa branscher överstiger Scope 3-utsläppen vida Scope 1- och Scope 2-utsläppen tillsammans.  

Scope 3 S1 S2 Scope 3-utsläpp för tekniksektorn och finanssektorn

92 %

av Apples utsläpp är Scope 3 [4]

84 %

av Googles var Scope 3 år 2021 [5]

700x

Finansiella tjänsters Scope 3-utsläpp är ~700 gånger större än deras direkta utsläpp [6].

Utsläpp inom Scope 3 är både underrapporterade och betydande i storlek och påverkan. Att kvantifiera och rapportera dem skulle innebära ett steg framåt i den spirande rörelsen mot en nettonollutsläppsfri företagssektor. Och ändå verkar relativt få företag vara motiverade att göra det.⁸

Varför släpar företag efter i Scope 3-rapporteringen?


Även om ett företag vill rapportera Scope 3-utsläpp kan det hindras av att dess värdekedjepartners inte samlar in nödvändig information.

 

EXEMPEL

Ett livsmedels- och dryckesföretag måste erhålla Scope 3-data från alla sina ingrediensleverantörer och förpackningspartners, och data om livscykelns slut från sina kunder.

En bank som lånar ut till ett transportföretag måste redovisa företagets utsläpp.

I de flesta jurisdiktioner runt om i världen har rapportering åtminstone starkt uppmuntrats och ibland varit obligatorisk i fall där Scope 3-utsläpp var väsentliga. Men att tolka vad som utgör "väsentlighet" är en subjektiv övning, så företag har till stor del kunnat navigera i regelverket på ett sätt som gör deras egen rapportering enklare.

 

EXEMPEL

DAX 40-indexet mäter utvecklingen för 40 av de största företagen på den tyska aktiemarknaden. Endast hälften av dessa 40 företag har rapporterat om mer än fyra av de 16 kategorier av indirekta utsläpp som Scope 3 omfattar. Arton procent av dessa företag har inte rapporterat Scope 3-utsläpp alls och ytterligare 15 % har rapporterat om färre än två av de 16 kategorierna.

 

En marknad för Scope 3-rapporteringstjänster växer fram som en del av den blomstrande marknaden för koldioxidhantering och förväntas nästan fördubblas under värde i slutet av perioden 2020–2026. Men företagen som befolkar Denna marknad erbjuder vanligtvis inte heltäckande tjänster. De fokuserar istället på nisch Scope 3 underkategorier: vissa på utbudssidan/uppströmssidan aktiviteter, en del på nedströmsaktiviteter, en del på affärsresor utsläpp.

Det finns flera anledningar till varför sådana rapporteringstjänstleverantörer har begränsade fokusområden, inklusive svårigheten att erhålla information och det faktum att heterogeniteten i Scope 3-underkategorierna gör det svårt för dem att samla expertis. Men oavsett orsakerna är effekten att partiell Scope 3-rapportering normaliseras.

Ett transformativt paradigm

Storbritannien

I Storbritannien (där ESG-rapportering har varit obligatorisk för stora företag sedan 2022) uppmuntrar Streamlined Energy and Carbon Reporting och Financial Conduct Authority-föreskrifterna till klimatredovisning och rapportering av utsläpp enligt Scope 3.

Europeiska unionen

Europeiska unionen I maj 2022 släppte European Financial Reporting Advisory Group ett utkast till europeiska standarder för hållbarhetsrapportering, som kräver att företag rapporterar alla väsentliga utsläpp, inklusive Scope 3-utsläpp, i ton eller deras koldioxidekvivalenter. Detta utkast bör utvecklas till nya EU-förordningar som kommer att gälla för stora börsnoterade företag från och med 2024 och för små och medelstora företag från och med 2026. [11]

USA

Den amerikanska finansinspektionen Securities and Exchange Commission (SEC) släppte ett förslag i mars 2022 som skulle kräva att alla börsnoterade företag kvantifierar och kontrollerar alla utsläpp, inklusive Scope 3-utsläpp.[9]

Indien

Indiens Scope 3-rapportering är fortfarande valfri [12]. Men ett regeringsförslag från augusti 2022 beskriver Indiens åtagande att minska landets utsläppsintensitet med 45 % till 2030 och att uppnå ett långsiktigt mål att uppnå nettonollutsläpp [13] till 2070.

Japan

Japans finansinspektion (FSA) siktar på att göra klimatrapportering obligatorisk för en stor del av alla börsnoterade företag från och med april 2023. Finansinspektionen kommer att kräva att företag redovisar utsläpp i enlighet med ramverket för arbetsgruppen för klimatrelaterade finansiella upplysningar, vilket till stor del är föreskrivande och ger företag utrymme att bestämma omfattningen och detaljerna för utsläppsrapporteringen.

Kina

De flesta kinesiska miljöregleringar kombinerar obligatoriska och frivilliga åtgärder som fastställts av den kinesiska värdepappersmyndigheten och ministeriet för ekologi och miljö (MEE). Nyligen genomförda uppdateringar av de upplysningar som MEE publicerade i februari 2022 bekräftar att ett grundläggande system för obligatorisk upplysning ska implementeras under de kommande fem åren.

Asien-Stillahavsområdet (APAC)

Asien-Stillahavsområdet (APAC) Medan fokus i Asien-Stillahavsområdet ökar när det gäller transparens och minskning av utsläpp, finns det en betydande ambitionsgap när det gäller att uppnå målen i Parisavtalet jämfört med andra utvecklade ekonomier. En nyligen genomförd CDP-rapport bekräftade att endast 23 % av cirka 4 000 undersökta företag i Asien-Stillahavsområdet rapporterade inom de mest relevanta Scope 3-utsläppskategorierna [10] och endast 8 % av dessa företag hade nettonollutsläppsmål på plats till 2021. Regelverkslandskapet i Asien-Stillahavsområdet befinner sig i ett tidigt skede av sin utveckling.

Latinamerika och Karibien (LAC)

Brasilien och Mexiko har utvecklat nationella utsläppsprogram baserade på växthusgasprotokollet. Programmen ger vägledning om holistiska utsläpp och klimatrapporter. Sjuttio företag i Brasilien har valt att delta i detta program, vars deltagande till stor del är frivilligt.

Mellanöstern och Nordafrika (MENA)

Regler om klimatinformation har ännu inte fått fäste i MENA-regionen. Medan vissa regeringar i Mellanöstern och Nordamerika har åtagit sig att nå nettonollutsläppsmål, är åtagandena från näringslivet fortfarande låga. Antalet företag som lämnar klimatrelaterade upplysningar till CDP har ökat under det senaste decenniet, men det finns fortfarande betydande utrymme för ökad täckning, med mindre än 1 % av företagen i Mellanöstern och Nordafrika som rapporterar till CDP. Med tanke på MENA:s framstående energisektor, som står för 75 % till 95 % av regionens totala utsläpp, är Scope 3-rapportering avgörande.

Förberedelser inför nya rapporteringssystem

Hur bör företag förbereda sig för denna nya verklighet?


Ett sådant partnerskap kommer att bli avgörande i takt med att koldioxidredovisning blir mer grundläggande för företagens beslutsprocesser – något som informerar och till och med driver dem, snarare än något som är bra att ha och i slutändan ligger i anslutning till dem.

En finanschef kan mycket väl väga in utsläppsdata direkt i beslut om kapitalutgifter och fusioner och förvärv, för att bara ge två exempel.

När företag söker efter leverantörer av rapporteringslösningar bör de undersöka hur effektiva de är på att samla in data från både externa källor – leverantörer och andra partners, kunder och så vidare – och interna.

De bör också avgöra hur enkelt det kommer att vara att integrera en viss leverantörs lösningar i deras teknikstack. Flexibilitet är nyckeln

Vi ser i allt högre grad att ESG-rapportering följer en mognad som liknar den för finansiell rapportering. I enlighet med detta kommer nya leverantörer av utsläppshanterings- och rapporteringstjänster att behöva integreras i företagens finansiella rapporteringssystem, precis som leverantörer av finansiella rapporteringstjänster gjordes.

Nu är det dags för företag att förbereda sina teknikstackar för denna integration.

Det finns flera anledningar till varför sådana rapporteringstjänstleverantörer har begränsade fokusområden, inklusive svårigheten att erhålla information och det faktum att heterogeniteten i Scope 3-underkategorierna gör det svårt för dem att samla expertis. Men oavsett orsakerna är effekten att partiell Scope 3-rapportering normaliseras.

Förberedelser inför nya rapporteringssystem

Framväxande teknikramverk att överväga

Öppna data

Ramverket för öppen bankverksamhet gör det möjligt för finansiella tjänster och andra leverantörer att använda transaktionsdata och annan data från banker för att skapa nya produkter. Med hjälp av en öppen datakonstruktion kan flera företag i samma värdekedja eller bransch, på ett tillståndsgivet sätt, tillhandahålla sina utsläppsdata till andra företag och tredjepartsdataaggregatorer som använder dem för att modellera data för Scope 3-rapporteringsändamål. Framväxten av ett öppet dataramverk för Scope 3-rapportering och framväxten av nya dataaggregatorer kommer att främja datainteroperabilitet.

AI-modeller

Vissa startups inom ESG-rapportering strävar efter att kompensera för de informationsbrister som hämmar Scope 3-rapportering genom att införliva tredjepartsdata i de modeller de skapar för sina kundföretag. Det är en lovande riktning, men eftersom deras arbete är från fall till fall är det inte skalbart. AI skulle kunna göra det, och Bloomberg är på jobbet. Den har utvecklat en AI-driven modell som inkluderar en bottom-up-uppskattning och en top-down-uppskattning för att prognostisera Scope 3-utsläpp i fall där data är begränsade.

Blockkedja

Ett sätt att säkerställa korrekt Scope 3-data är att lagra den på blockkedjan. En blockkedjebaserad ledger kan fungera som en oföränderlig källa till ESG/Scope 3-information, vilket håller företag ansvariga samtidigt som det gör data lättillgängliga.

Även när regeringar och företag anammar hållbarhet har Scope 3-rapportering förblivit en blind fläck, av olika anledningar. Men det kanske inte dröjer länge till i takt med att regelverket förändras och medvetenheten om hur Scope 3-rapportering kan bidra till att nå nettonollutsläppsmålen sprider sig. Lyckligtvis finns det ett antal steg som företag kan vidta för att bättre kunna hantera utmaningar med Scope 3-rapportering och förbereda sig för en grönare och mer hållbar framtid.

Mastercard har en bred ESG-portfölj, inklusive deras Consumer Carbon Calculator driven av fintech-företaget Doconomy, Priceless Planet Coalition, ESG-erbjudandet Data and Services och deras Sustainability Lab. Mastercards Start Path-program investerar även i ESG-startups som Carbon Neutral Club. Det gör det möjligt för anställda att beräkna, kompensera för och minska sina personliga koldioxidavtryck genom arbetsgivardrivna engagemang. Genom att utnyttja räckvidden hos ett stort nätverk och en bred handlarbas skulle Mastercard kunna spela en roll i Scope 3-rapporteringen genom att tillhandahålla centraliserad och säker data och implementera ett nätverk som möjliggör enkel distribution.

Läs mer om Mastercards aktivitet i detta utrymme

För att läsa om teknologierna som förändrar vår värld,
registrera dig för Mastercard Signals.

Mastercard-logotyp

[1] Hållbarhetsrapport från Governance & Accountability Institute 2021

[2] Bloomberg

[3] CDP-uppskattning

[4] Apples miljörapport 2022

[5] Googles miljörapport 2022

[6] CDP-uppskattning

[7] Antalet företag som åtar sig att nå nettonollutsläppsmål har tredubblats från 2019 till 2022. Sammanlagt bidrar dessa företag med cirka 11 biljoner dollar till den globala ekonomin.

[8] Ibid.

[9] SEC-pressmeddelande

[11] Europeiska standarder för hållbarhetsrapportering

[12] Indiens växthusgasprogram