Skip to main content

Att ta itu med smärtpunkter och hinder för att uppnå G20:s mål för gränsöverskridande betalningar

7 november 2023 l Av Alicia Krebs och Jesse McWaters

Den 9 oktober publicerade Finansiella stabilitetsrådet (FSB) sin ”Årliga lägesrapport om att uppfylla målen för gränsöverskridande betalningar - 2023-rapport om nyckeltal” (eller ”KPI-rapport”). Resultaten från nyckeltalrapporten visar att den offentliga och privata sektorn har arbete att göra för att nå de mål som anges i G20:s färdplan för gränsöverskridande betalningar (”färdplanen”) senast 2027. Rättsliga, regulatoriska och tillsynsmässiga hinder kvarstår, liksom utmaningar för den tekniska interoperabiliteten mellan betalningssystem. 

I den här artikeln delar vi med oss av våra perspektiv på potentiella sätt att stödja ansträngningarna att uppnå färdplanens mål: 1) att erkänna de interoperabilitetshinder som den offentliga sektorn måste ta itu med; 2) att förstå de verkliga smärtpunkterna i specifika gränsöverskridande flöden; och 3) att förändra narrativet kring kostnader, där kostnader vägs mot betalningssystemens motståndskraft och säkerhet.

 

Den offentliga sektorns roll

I detta skede av genomförandet av färdplanen är det erkänt att många av dagens problem med gränsöverskridande betalningar inte kan lösas enbart med teknik eller investeringar från den privata sektorn – det finns många hinder som den offentliga sektorn måste ta itu med. Sådana hinder inkluderar, men är inte begränsade till: skillnader i nationella regelverk; centralbankers öppettider; tillgång till centralbankers betalningssystem; och nationella krav på datalokalisering.

Om vi använder data som exempel fortsätter regeringar över hela världen att införa nya krav på datalokalisering som kräver att data lagras på marken och förbjuder (eller strängt begränsar) överföring av data utanför ett visst land eller en viss region. Det är värt att notera att en rapport från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling fann att 92 åtgärder i 39 länder år 2021 krävde att data skulle lagras eller behandlas nationellt. Oro kring integritet och datasäkerhet ligger ofta bakom de ökade kraven på datalokalisering. Regeringar och beslutsfattare känner med rätta ett ansvar att skydda sina medborgares integritet och att säkerställa en hög säkerhetsnivå kring känsliga användaruppgifter. 

Databarriärer saktar dock ofta ner hastigheten på en betalning och ökar dess kostnad – ett exempel på hur färdplanens mål kan stå i konflikt med andra viktiga politiska mål. Politisk vilja krävs för att hantera dessa konkurrerande politiska mål, inte bara nationellt utan på global nivå. Intressenter från brottsbekämpande myndigheter, datatillsynsmyndigheter och underrättelsetjänster – institutioner utan direkt medlemskap i FSB – måste delta i denna diskussion.

 

Smärtpunkter och mål

När det gäller smärtpunkter och målen fastställde färdplanen mål inom områdena kostnad, hastighet, åtkomst och transparens för grossist-, detaljhandels- och remitteringsbetalningar. Denna tillämpning av mål återspeglar inte alltid helt den stora variationen av användningsfall och lokala marknadsöverväganden för gränsöverskridande flöden – sådana betalningar passar inte alltid snyggt in i de kategorier som fastställts av G20-processen. 

Till exempel kanske många icke-finansiella företag inte behöver sina medel inom en timme från det att betalningen initieras (vilket dikteras av det nuvarande målet för hastighet). Dessa företag kan ha fastställda och förutsägbara betalningsscheman som fungerar för deras organisations ekonomiska cykler. Detta står i kontrast till vissa remitteringsflöden, där det kan vara avgörande för mottagaren att medlen anländer i tid inom en timme. Detta är bara två exempel, men de visar hur olika smärtpunkter är förknippade med olika användningsfall för gränsöverskridande betalningar.

Förlängningen och anpassningen av öppettiderna för bruttoavveckling i realtid (RTGS) belyser också behovet av att beakta smärtpunkter per användningsfall för gränsöverskridande betalningar. Medan många privatkunder vill göra betalningar och få tillgång till sina pengar direkt, kanske samma tillgänglighet inte är nödvändig för grossistflöden. En förlängning av RTGS öppettider skulle skapa större överlappande avvecklingsfönster, vilket potentiellt skulle minska transaktionstiderna och vissa risker. Dessa institutioner kan dock förlora viktiga helgfönster för att utföra obligatoriska systemuppgraderingar och underhåll om RTGS öppettider flyttas till dygnet runt (eller förlängs). Vidare skulle den resulterande förändringen av grossistmarknadens praxis sannolikt kräva betydande investeringar från banker, finansmarknadsinfrastrukturer och andra betalningssystemdeltagare för teknikuppbyggnad och drift över natten. 

 

Kostnad kontra motståndskraft och säkerhet

Höga kostnader är utan tvekan en central utmaning för vissa gränsöverskridande flöden. Som KPI-rapporten visar överstiger den globala genomsnittliga kostnaden för att skicka detaljhandelsbetalningar målet på 1 % i alla användningsfall; från 1,5 % för B2B till 2,5 % för P2P-användningsfall. För remitteringar är den globala genomsnittskostnaden och Världsbankens Smart Remitter Target (SmaRT) genomsnittliga kostnaden för att skicka en remittering på 200 USD 6,3 % respektive 3,5 % (båda över färdplanens mål på 3 %).

Målen om snabbare och billigare gränsöverskridande betalningar bör dock inte skapa incitament att underinvestera i systemmotståndskraft och säkerhet. Att driva ett robust och säkert system med en drifttid på över 99 % kräver betydande investeringar i teknik, kompetent personal, lämpliga lokaler samt data- och molnlagring. Det finns också en förväntan att upprätthålla robusta KYC- och sanktionsskanningsprogram. För att göra allt detta rätt kan hastigheten på en transaktion minska och kostnaden stiga – ytterligare ett exempel på konkurrerande politiska mål. 

 

Slutsats

Omfattningen, skalan och resultaten av färdplansprocessen hittills är berömvärda. För att minska skillnaderna mellan färdplanens mål och det nuvarande läget bör den offentliga sektorn agera för att undanröja hinder för interoperabilitet under sin kontroll. Att undanröja dessa hinder kommer att kräva politisk vilja från nationella regeringar. Hänsyn till smärtpunkter i specifika gränsöverskridande flöden och en mer helhetssyn på kostnader skulle kunna bidra till konkreta resultat som förbättrar effektiviteten i gränsöverskridande betalningar. 

Mastercard ser fram emot att stödja den offentliga sektorn i sitt fortsatta arbete via färdplanen för att förbättra effektiviteten i gränsöverskridande flöden.